Grycksbos historia

Namnet

Ordet gryck betyder dialektalt sten eller stenig sjö, så med ordet kanske menas en stenig plats att bo på. Grycken betyder då troligtvis ”den steniga sjön”. Första gången Grycksbo omnämns är 1382 och var då en kopparhytta som hette ”Grykkisboda”. Tre medeltida brev som har bevarats berättar om ett ägarskifte i Grycksbo på 1380-talet. I ett senare köpebrev har namnet ändrats till Grykkesbodhum, vilket då hade blivit en bergsmansgård som låg i backen upp emot Tempelbacken, bortanför Grycksbo herrgård, på höger sida från Grycksbo sett utmed Gamla Fruns väg. Namnet blev sedan under årens lopp Grycksbo. När det skedde går dock inte att läsa sig till.

Pappersbruket

Grycksbo är kanske främst känt för sitt pappersbruk som funnits på orten sedan 1740, då Johan Munktell fick konungens tillåtelse att anlägga ett pappersbruk. Tillverkningen började året därpå med ett halvdussin arbetare som gjorde papper för hand. Ungefär 100 år senare, 1836, kom den första pappersmaskinen till Grycksbo. Själva företaget grundades först 1887 som J.H Munktells Pappersfabriks AB men 1939 bytte man namn till Grycksbo Pappersbruks AB. Stora Kopparberg köpte Grycksbo Pappersbruks AB 1966. Idag ingår Grycksbo Pappersbruk i Arctic Paper under namnet Arctic Paper Grycksbo. Handpappersbruket har lagts ned men fortfarande finns ett lager som bl a används till nobelprisdiplomen och maskineriet till handpappersbruket är dock intakt.

Kyrkan

Grycksbo kyrka började byggas 1905 på initiativ av disponent Henrik Munktell. Den stod färdig för invigning vid pingst 1908. Det var pappersbruket som bekostade bygget och därför stod som ägare till kyrkan. Innan kyrkan byggdes firade man gudstjänst i missionshuset och den s.k. ”bönhusflygeln” vid herrgården. Åren 1951-52 genomgick kyrkan en grundlig renovering. Altaret liksom altartavlan fick då sin nuvarande plats. Bänkarna liksom predikstolen byttes ut.

Altartavlan i Grycksbo kyrka målad av Emma Sparre
Altartavlan i Grycksbo kyrka målad av Emma Sparre

I samband med återinvigningen 24 augusti 1952 överlämnades kyrkan av pappersbruket till församlingen. 1972 renoverades kyrkan åter. Då flyttades sakristian från sin tidigare plats till vänster om koret och placerades längst bak under läktaren. En ny orgel byggdes av firma Jensen & Thomsen i Danmark. Dopfunten och de två golvljusstakarna är formgivna av konstnären Jerk Werkmäster och gjorda 1963.Väggbonaden ovanför dopfunten är, liksom många andra av textilierna, skänkt av kyrkliga syföreningen.Klockan, gjuten 1907 i Stockholm, har en devis författad av disponent Munktell själv:

”Må anden i min ton dig mana
Ditt väsens mening efterspana
Att söka visdom för din själ
Och främja dina likarsväl.”

Stora fabriken

Stora Fabriken byggdes 1799 för att inrymma den utökade tillverkning av ylletyg som bedrevs vid sidan av det år 1740 grundade pappersbruket. En anledning till att väveriet lades just här var möjligheterna att utnyttja vattnet och kraften i Gryckån. Det ylletyg som tillverkades var av ganska grov och enkel kvalitet. En av de största kunderna var Dalregementet, som behövde tyg till uniformer. Som mest vävdes 7300 alnar tyg per år. Yllefabriken lades ned 1827 på grund av bristande lönsamhet. Efter att tiden som klädesfabrik tagit slut övergick Stora Fabriken till att användas som arbetarbostäder. En lässalong där brukets arbetare kunde läsa tidningar och böcker fanns också i huset. Omkring 1915 genomgick huset en större ombyggnad. Vid en ny renovering ca 1950 moderniserades lägenheterna i funkisstil . Stora Fabriken användes som arbetarbostäder fram till 1970-talet. Därefter fick huset tjäna som lager för gamla aktiebrev medan förfallet fortskred och rivningshotet blev alltmer överhängande. I sista stund räddades Stora Fabriken 1995 från att malas ned till flis.

Byggnaden har därefter genomgått en omfattande renovering. Här har skapats ett levande kulturhus med bland annat museum över en arbetarlägenhet från 1920-30-talen, en festsal, café, vävkammare och bagarstuga. Som stor bevarad industribyggnad i timmer från 1700-talet är den unik i Dalarna.

Arbetslivsmuséet torkladan

Arbetslivsmuséet Torkladan

Torkladan för filtrerpapper har hört till Grycksbo bruk och är belägen norr om de övriga fabriksbyggnaderna. Byggnaden, med fasadtäckning bestående av plank, har försetts med stora ventilationsöppningar med reglerbara ”spjälverk”. Tillkomsttiden för anläggningen är ej helt säkert belagd. Troligtvis är den byggd något av de första åren på 1900-talet då inskrifter i bjälkar med årtal och namn på personer finns bevarat. Både exteriört som interiört är Torkladan karaktärsmässigt oförändrad sedan tillkomsttiden. Motsvarande funktionsbetingad byggnad finns knappast någon annanstans i Sverige.Filtrerpapperstillverkningen vid Grycksbo bruk startade år 1815 av Bergsrådet Johan Jacob Munktell i samarbete med Jöns Jacob Berzelius. Vid Torkladans byggnadstid var filtrerpapperet en kvalitetsvara med världsrykte. Papperet tillverkades i handpappersbruket (som fortfarande finns bevarat) och det handgjorda papperet lastades på hästkärror för transport till Torkladan. Där hängde man upp arken på linor för torkning. Arken skulle hänga cirka ett år, då kom ”flickorna” till Torkladan för att extrahera papperen (släta ut). Att papperet skulle frysa en vinter ingick i mognaden och gav bättre papper för ändamålet. Arken var efter detta klara att köras ner igen på hästkärra till handpappersbruket för nedskärning till filterpapper och levereras till kunder.

Dansbanan

I Grycksbo folkpark finns en åttkantig, faluröd dansbana. Den tillkom 1929, då bland annat idrottsföreningen (bildad 1908) och arbetarrörelsen (tillkom i sekelskiftet 18-1900-talet) tillsammans tyckte att det borde finnas någonstans i Grycksbo att roa sig och att få dansa. Många av våra gamla kända artister som Zarah Leander, Alice Babs, Svend Asmussen, Arne Domnerus och Thory Bernhards har underhållit i parken, likväl som på senare år Snowstorm, Crazy Cavan och Black Knights. Dansbanan är idag unik med den gamla åttkantiga formen och att den ännu står kvar på samma vackra plats med utsikt över vattnet. Den underhålls med jämna mellanrum av ideella krafter i samhället och någon gång varje sommar är det fortfarande dans i parken. Dansbanan är känd även utanför Sveriges gränser genom författaren och Nobelpristagaren Harry Martinson, som i sin bok ”Kap farväl” beskrivit den:

”Så raka i ryggen de gå. Man tänker sig dem vid sidan av Europas tillgjorda flapperjäntor. Man tänker sig dem en kväll vid dansbanan i Grycksbo, kommande fram ur skogen med ringarna som madonneglorior om anklarna. De skulle klirra mot daggkåpornas bladkanter dessa ringar. Och hela dansbanan skulle stillna och luta sig ut och stirra, stödda mot räcken som omge det åttkantiga dansgolvets träplatta i skogen; och dragspelaren skulle alldeles tystna, så att man hörde de två ankelringarnas klirrande metallmelodi från en fattig flicka i Österlandet.”

Varför skrev då Harry Martinson om just dansbanan i Grycksbo? Jo, i sin ungdom var Harry Martinson emellanåt ute ”på luffen”. Han härstammade från Blekinge där han i unga år gick till sjöss. Men av och till var han också luffare och han, med flera luffare, brukade övernatta i Grycksbo pappersbruks varma pannhus när de passerade trakten. Det är inte otroligt att de kanske också fick hoppa in och jobba i bruket under kortare perioder. I samband med detta besökte de då också folkparken, och parken med sin dansbana gjorde ett djupt bestående intryck på Harry Martinson.